Lillasysternsofia's Weblog

funderingar en tisdag

sofia — Tue, 12 Apr 2011 14:44:40 +0000

Klockan är 16:41, en granne hukar sig lite i regnet och försöker undkomma regndropparna som envist försöker få oss att tro att det inte är vår ännu. Gårdagen känns som bortblåst. I dag blev händerna kalla när jag gick ute och byxorna blev våta långt upp på vaden. När jag kom in blev jag blöt och sandig om strumportna. Sån dag är det idag. Vagnen står i hallen med blöta hjul och håret frissar sig ovackert. Sån tisdag är det idag.

Dagens känsla

sofia — Mon, 11 Apr 2011 14:31:56 +0000

är vårlig och skön! Temperaturen är inte speciellt hög men solen värmer underbart! Tvätten hänger på tork ute, många handlade påskliljor i blomsteraffären o folk liksom bara lyser vår. Sommaren är underbar men våren är fantastisk!

mamma

sofia — Fri, 08 Apr 2011 12:52:59 +0000

Ordet mamma är ett vackert ord, laddat med många känslor. Tänk att jag bli kallad mamma nu fastän mitt barn ännu inte kan prata. I början var det ovant att andra kallade mig för mamma. Det var ovant att vara mamma. Efter 6 månader kan jag ibland bli förvånad över mig själv. Senast var idag när en person sa: ”Nu vill du kanske tillbaka till mamma”. Ja, just det. Det är i min famn hon landar nu. Det var mig och mitt barn han pratade om. Bara det: oss, vi.

Jag har ju en egen familj och att bara säga den frasen gör mig så varm. Jaginser att jag förstår min egen mamma bättre. Jag förstår vilken glädje, oro, förväntan och kärlek jag har inneburit. Tänk att mamma har vårdat mig i så många år, tagit hand om mig, älskat mig. Tack.

en ny bok

sofia — Thu, 07 Apr 2011 09:06:00 +0000

Att välja en ny bok är som att försöka bestämma sig för ett äventyr man anar men som man inte riktigt kan förutse. Blicken söker längs hyllan. Lästa äventyr. Olästa äventyr. Alla står de där, vackra i ryggen. Favoriter dyker upp som gamla vänner. För en sekund är jag tillbaka i New York, Barcelona, Helsingfors och Stockholm. Ny platser väntar i de ännu orörda trakterna. Vilka platserna är ska jag snart ta reda på. Idag väljer jag en blå bok och hamnar på Fågelöns strand.

höstkänslor

sofia — Wed, 06 Apr 2011 20:11:28 +0000

Det kändes som höst i morse. Regn, rusk och sådär lite svinkallt. Blommorna på bordet var fortfarande desamma, almanackan visade april och dottern passade fortfarande i 68. Ingen hade snabbspolat ett halvår – tack och lov! Det kändes ändå så. Till hösten, som faktiskt är långt borta, blir det flera förändringar med nytt arbetslag, nytt arbetsrum och nya arbetssätt. Det är dock samma skola. Allt känns spännande och jag är förväntansfull.

Ett antal dagar senare…

sofia — Tue, 05 Apr 2011 18:20:55 +0000

2009… det känns länge sedan. Det är länge sedan i antal dagar. Det är länge sedan mentalt. Jag hette samma då, bodde på samma ort, men jag var något annat. Nu är det redan 2011 och nu låter jag som en gammal nostalgisk tant. Förvisso har jag blivit äldre och kan addera ytterligare ett år till om några veckor, men tant… Ja, kanske jag är mer tant än jag anar. Jag märker att jag har ganska lätt för att bli nostlgisk. Ett fotoalbum från oktober 2010. Undanvikta kläder i storlek 56. Vackra dopkort från december. Jag är en tant. Många sa att livet förändras när man får barn… Ja, ja, tänkte jag. Det blir lite mindre sömn och lek och bus. Jag har förändrats mycket. Jag tycker om förändringen. Det är stort och det är fint. Tacksamhet. Ödmjukhet.

Mina tankar

sofia — Fri, 13 Nov 2009 07:18:41 +0000

snurrar runt, runt och jag gråter för lilla S. Mina tankar är också hos hennes föräldrar. Livet. Oförutsägbarheten.

Tiden

sofia — Thu, 12 Nov 2009 10:01:14 +0000

Flera månader har gått. Tiden har ändå inte känts så mycket. En dag gryr. En dag mörknar och går över i natt. Så försvinner dagens datum. Vi får aldrig uppleva den dagen igen. Men känslan som dagen bar med sig kan vi bevara och plocka fram igen. Känslan blir vårt minne och fotspår efter den tid som varit och som inte kommer åter.

Avslut

sofia — Fri, 12 Jun 2009 08:07:20 +0000

Det är något särskilt med skolavslutningen. Jag har alltid tyckt att det är speciellt. Man har liksom kommit till vägs ände. Förr var det studierna, nu är det arbetet (bortsett från våra studiedagar nästa vecka). Det är en trevlig stämning men också lite vemodigt på sitt sätt. I år faller regndropparna tungt från himlen, men det är ju tyvärr inget som vi kan påverka. Vi ska lyssna och titta på duktiga estetelever, höra på tal av elever och lärare, närvara vid stipendieutdelningen och naturligtvis sjunga om studentens lyckliga dagar. När jag städade ut garderoben förra veckan hitade jag min egen studentmössa. Jag visste inte att den låg där, längst in.

Nya lärdomar

sofia — Tue, 09 Jun 2009 18:18:35 +0000

Vet du vem Felix Kerster var? Det visste inte jag före klockan 18:00 ikväll. SVT visade en dokumentär som hette ”Satans läkare”. Det lät lite ruggigt, men den lilla notisen berättade att det skulle handla om Himmlers privatläkare Felix Kerster. Det visade sig att han var en finländare som flyttade till Tyskland och småningom gifte sig där med en förmögen dotter till någon viktigt kille. Kerster var en duktig läkare och hade gott rykte. Himmler hörde talas om honom och ville att han skulle försöka bota hans mag- och ledsmärtor. Till en början vägrade Kerster eftersom han visste vilken person Himmler var och vilken makt han hade. Detta var på nångång i mitten av 1930-talet. Kerster övertalades och blev sedan Himmlers privatläkare under vissa kriterier. Han skulle t.ex. aldrig tvingas med i de politiska angelägenheterna. Han lyckades med massage lindra smärtorna och fick Himmlers förtroende. Han förde noga dagboksanteckningar över vad som sades i högkvarteret och inte minst i matsalarna. Snart började han även kräva att han skulle få betalt i frigivna fångar. Efter varje behandling så ville han att en fånge i ett arbetsläger skulle friges. Himmler vägrade frige judar, men gick med på att frige andra fångar. Genom brev fick han reda på vilka som tillfångatagits. Ironiskt nog skickades dessa brev till Himmlers postlåda och därför cencurerades de inte.

Under 1940-talet tilläts Kersters familj att flyttas till Sverige. Han kom själv i kontakt med olika organisationer och fungerade t.ex. som förmedlare mellan Himmler och olika personer. Himmler tillät även att Kerster ordnade transporter från fånglägren och senare fick även judar lämna lägren. Kerster ordnade tillsammans med Röda korset dessa transporter. Man tror att han hjälpte till att rädda 60 000 från fång- och koncentrationslägren. Efter kriget var etablissemanget i Sverige kritiska till Kerster och misstänkte att han hade sympasiterat med nazisterna. Först efter en grundlig utredning fick han permanent upphållstillstånd i Sverige. Han avled på 1960-talet.