Mina tankar

snurrar runt, runt och jag gråter för lilla S. Mina tankar är också hos hennes föräldrar. Livet. Oförutsägbarheten.

Tiden

Flera månader har gått. Tiden har ändå inte känts så mycket. En dag gryr. En dag mörknar och går över i natt. Så försvinner dagens datum. Vi får aldrig uppleva den dagen igen. Men känslan som dagen bar med sig kan vi bevara och plocka fram igen. Känslan blir vårt minne och fotspår efter den tid som varit och som inte kommer åter.

Avslut

Det är något särskilt med skolavslutningen. Jag har alltid tyckt att det är speciellt. Man har liksom kommit till vägs ände. Förr var det studierna, nu är det arbetet (bortsett från våra studiedagar nästa vecka). Det är en trevlig stämning men också lite vemodigt på sitt sätt. I år faller regndropparna tungt från himlen, men det är ju tyvärr inget som vi kan påverka. Vi ska lyssna och titta på duktiga estetelever, höra på tal av elever och lärare, närvara vid stipendieutdelningen och naturligtvis sjunga om studentens lyckliga dagar. När jag städade ut garderoben förra veckan hitade jag min egen studentmössa. Jag visste inte att den låg där, längst in.

Nya lärdomar

Vet du vem Felix Kerster var? Det visste inte jag före klockan 18:00 ikväll. SVT visade en dokumentär som hette ”Satans läkare”. Det lät lite ruggigt, men den lilla notisen berättade att det skulle handla om Himmlers privatläkare  Felix Kerster. Det visade sig att han var en finländare som flyttade till Tyskland och småningom gifte sig där med en förmögen dotter till någon viktigt kille. Kerster var en duktig läkare och hade gott rykte. Himmler hörde talas om honom och ville att han skulle försöka bota hans mag- och ledsmärtor. Till en början vägrade Kerster eftersom han visste vilken person Himmler var och vilken makt han hade. Detta var på nångång i mitten av 1930-talet. Kerster övertalades och blev sedan Himmlers privatläkare under vissa kriterier. Han skulle t.ex. aldrig tvingas med i de politiska angelägenheterna. Han lyckades med massage lindra smärtorna och fick Himmlers förtroende. Han förde noga dagboksanteckningar över vad som sades i högkvarteret och inte minst i matsalarna. Snart började han även kräva att han skulle få betalt i frigivna fångar. Efter varje behandling så ville han att en fånge i ett arbetsläger skulle friges. Himmler vägrade frige judar, men gick med på att frige andra fångar. Genom brev fick han reda på vilka som tillfångatagits. Ironiskt nog skickades dessa brev till Himmlers postlåda och därför cencurerades de inte.

Under 1940-talet tilläts Kersters familj att flyttas till Sverige. Han kom själv i kontakt med olika organisationer och fungerade t.ex. som förmedlare mellan Himmler och olika personer. Himmler tillät även att Kerster ordnade transporter från fånglägren och senare fick även judar lämna lägren. Kerster ordnade tillsammans med Röda korset dessa transporter. Man tror att han hjälpte till att rädda 60 000 från fång- och koncentrationslägren. Efter kriget var etablissemanget i Sverige kritiska till Kerster och misstänkte att han hade sympasiterat med nazisterna. Först efter en grundlig utredning fick han permanent upphållstillstånd i Sverige. Han avled på 1960-talet.

Att städa

Den här tiden på jobbet ska det tas en hel del tid till att städa. Gamla prov ska slängas, nyare ska sorteras och nationella prov ska arkiveras. Papper som använts i undervisningen ska sorteras in i sina rätta pärmar, vissa papper slängs och pärmarna som trängs i skåpet blir fler och fler. Gamla scheman tas ner, kallelser till terminens klasskonferenser slängs. Två veckor fram i kalendern är det helt tomt. Det här arbetet är lite strävigt och mycket papper blir det. Det är både lite nostalgiskt och befriande samtidigt. Mst befriande faktiskt.

Att välja

Det är inte alltid lätt att välja mellan vad jag vill och vad jag borde. Jag har precis gått omkring plockat ihop lite saker, tömt tvättpåsen och städat två lådor (så det bara ska vara att packa ner sen) och tömt diskmaskinen. Och nu sitter jag här. Först några måsten och sedan vad jag vill: nätet, mail, facebook o.s.v. Kanske jag ska ta tag i några måsten igen och sedan slänga upp benen på soffan och titta på Sprängaren eller Paradiset – eller båda två kanske? En kväll fylld av filmer som jag sett förr men som i är lite avkopplande. Tankebefriande. Jag har t.o.m. popcorn hemma Men hur blir det med alla borden? Jag tror faktiskt att jag struntar i dem. Det är ju bara jag som sätter dessa borden på mina axlar. Dem kan vi ta tag i en annan dag faktiskt!

Bonnmora?

Jag borde egentligen bo på en bondgård och ha en massa djur. I helgen hälsade jag på hönor med jättesöta kycklingar och en stor lurvig rastahund. I morse cyklade jag förbi familjen and som stod med sina 10 undar och putsade fjädrarna nere vid dammen. Det såg precis ut som att föräldrarna lärde dem hur de ska göra. I våras var vi på Öströö och tittade på fåren och deras lamm hur länge som helst. Jag älskar djur helt enkelt, men hur ska vi få plats med får, hönor och änder i ett radhus med liten täppa? Nej, vi får väl nöja oss med Glenn och se till att besöka andra djur. Det är ju dessutom fullt sjå att hitta kaninvakt när vi ska iväg på semester.

Högsommarvärme

sprider sig i kroppen. Det är kortbyxor, linne och glass som smälter. Underbart! Sommaren är lika härlig varje år. Det är på nåt sätt som att man glömmer bort under vindern hur härligt det är! Flytten är två veckor bort. En av växterna på balkongen slokar och jag vet inte varför. Våra persienner är jätteskitiga och lite knepiga att tvätta rena. Glenn sover mest och njuter av livet. Jag har ännu inte riktigt hämtat mig från förra veckan, men vaknade i morse utan huvudvärk! Bara det!

Sköna maj

Det är bara fyra dagar kvar av maj månad. Syrenerna blommar, fruktträden håller på att blomma ut. Änderna i Påskbergsskogen har fått små dunbollar till ungar. Måsarna skriker natten igenom. Det är nog bara Glenn som är sig lik. Maj går så fort förbi och sen är det plötsligt juni. Jag förstår inte vart allt försvinner. Dagarna blir så snabbt till veckor och helg löser av en annan helg. Månad löper efter annan. Syskonbarn blir plötsligt ett halvår gamla. Jag har glömt att njuta av maj månad i år. Det har fallit nånstans emellan allt annat just nu. Synd.

Hjärna sökes

Jag behöver ett huvud till för allt får inte plats i mitt huvud nu. Kan man inte koppla in en extern hjärna kanske? Jag behöver dessutom några timmar till på dygnet. I dag valde jag att äta lunch i matsalen och tvinga mig att sitta ner och äta i åtminstone en halvtimme. Om jag hade värmt min mat och ätit i personalrummet hade det gått på 10 minuter. Raster ska inte underskattas. Speciellt inte i maj månad, men tyvärr så blir det ofta så…